För några veckor sedan dog min gamla hund Lakrits. Han var 11 år och fick plötsliga kräkningar då hela familjen var på semester i Skåne. Då han blivit inlagd på djursjukhus visade det sig att levern var slut och det fanns inget att göra.

Jag tog min gamla kompis, lade honom i knät och kliade honom på magen, pussade honom och kramade honom medan han somnade in där på golvet. Han verkade tycka om att jag höll honom just så - så brukade vi ofta göra hemma när vi skulle mysa.

Men fy vad hemskt det är att förlora sin gamle trotjänare, sin nära vän och sötnos. Det kan man aldrig vänja sig vid hur länge man än varit hundägare. Den enda nackdelen med att ha hund är som jag känner just nu att de lever för kort tid i ens liv. Och förstås det jobbiga med att man som hundägare måste ta beslutet att avliva sin kompis.